Det låg en gammal handsmidd spik nermanglad i asfalten
rostig böjd och krokig, nött av tidens tand
så såg du den, blev nyfiken
försökte få den loss men den satt fast
som om den var förankrad i det förflutna
du bände,vred och drog med idog envishet
du tyckte inte spiken hörde hemma där
I många dagar gick du där och lirkade
till slut så låg den skamfilad i din hand
du tog den hem och putsade av rosten
men fann att mycket var att göra
för att få spiken rak igen
du bankade och slog men inte hjälpte det
den var som gjord av bångstyrigt järn
som fjädrade tillbaka hela tiden
Det tog på kraften men du gav dig inte
för vad ska man med en krokig spik
om inte göra ett försök att räta ut den
så kände spiken värmen från din hand
och utav värmen blev den mer hanterlig
den började att räta på sig lite grand
en bit i taget för ännu är den inte riktigt rak
men du värmer, bankar allt vad du kan
för bara du vet, att just den här spiken
behöver mycket värme för att bli rak igen
