Kategorier

Jag förstår dina poänger än mer nu. Låter för övrigt intressant med en distanskurs. Skrivandet använder jag mer som meditation för mig själv, tar för tillfället ett sabbatsår inför universitetsstudierna. Uppskattar att du tog dig tid att kommentera texten så ingående och önskar även dig lycka till i framtiden. Har läst dina texter här på forumet och tycker de verkar intressanta. Fortsätt skriva tills du blir publicerad!

Visa artikel

---

äntligen ett högklassigt svar ..Jag hade redan redigerat denna version (den första) av just de anledningar du nämner. Men inte alls så mycket som jag kanske borde. Ska testa och göra texten mer avskalad. Jag ser nog inte högtidligt på mitt skrivande däremot tycker jag att det är kul att försöka använda den här typen av skriftspråk som träning mest. Men det blir uppenbarligen lite väl klyschéaktigt och pretentiöst kanske.



Jag får säga att jag håller med dig om det mesta i kritiken däremot kan ett alltför enkelt språk eller att skriva rakt på sak uppfattas som förnedrande eller tråkigt för läsaren. Det gäller att hitta rätt grepp för just sin historia. Tror du inte en viss högtidlighet (betydligt mindre än den jag använder) skulle kunna passa den här historien?



Här kommer i alla fall en något reviderad version. Om du har tid, ge gärna en kort kommentar om jag den behöver bättre "flyt" eftersom jag mest skrivit om de meningar jag redan hade.



Tack på förhand



Målaren





Invant stryker han färgen över husets fuktiga fasad. Det är en rutin han följt i femton år, om än inte lika inspirerat som då, i alla fall lika plikttroget. Mannen såg yrket som sitt öde även om han av sin omgivning många gånger blivit ifrågasatt för det. Han blev ibland olycklig och andra gånger frustrerad av att höra ständiga kommentarer om att hans yrke var asocialt och lätt att utföra. Själv respekterade han oliktänkande med andra livsstilar och ville själv bemötas på ett liknande sätt. Det här gjorde mannen uppgiven, en förrädisk känsla för någon med få glädjeämnen i livet. I sina känsloutsvävningar fick han för sig att falurödfärgen var hans eget blod som offrades för att rena sinnet.



Den klassiskt röda stugan han skulle måla låg på en frodigt grönskande kulle innesluten av för mannen totalt okända arter av lövträd. Lövträden i sin tur omgärdades av en stor välskött gräsmatta. Vackert var här och det räckte för att mannen skulle trivas på sin tillfälliga arbetsplats. Huset tillhörde för övrigt ett harem av diverse gästhus och bodar, en kombination vilken passade herrgårdens huvudbyggnad väl. Solen hade nyligen, stärkt av sommartiden, morgonpiggt kravlat sig över horisonten och strålade kraftfullt bakom några hotande moln. Kombinationen av en stor kroppshydda och fysiskt krävande arbete skapade små pärlor av svett längs mannens bara rygg. Kroppens egna kylningsmekanismer försökte göra arbetsvillkoren drägliga. Även om vikten på senare år långsamt ökat var mannen fortfarande vältränad. Den runda ansiktsformen berodde dock inte på den oönskade viktökningen, för han hade alltid sett ut som en teddybjörn. En kramvänlig och eftertänksam ensling kunde han liknas vid. Trots att han ofta klagade över den stekande sommarvärmen visste han att vintern innebar sämre tider.



För att variera sig valde mannen att måla några vita partier av huset. Instinktivt plockade han fram sin samling penslar. Han hade alltid med sig tre olika storlekar i fall att. Yrkesvanan hade dock gjort honom så skicklig att han ytterst sällan använde mer än en. Färgburken hade fått stå ute över natten och han böjde sig ner för att blanda upp den med en kvist han funnit i skogen. Stegen stod redan på sin plats och han visste att rutinen åter skulle ta sin början. Han försökte tänka positiva tankar för att härda ut men alienerade sig ofta från dem. De få han ändå hade, bland annat om framtiden, var kraftfulla. Mannen hyste starkt hopp om framtiden och visste att det fanns något runt nästa hörn värt att efterforska. Nyfikenheten var hans drivkraft men latheten och brist på energi gjorde det omöjligt att följa drömmarna om det perfekta livet. Bakom huset han målade fanns en skogsdunge där han kunde förnimma underliga läten. Skrikande små barn, afrikanska lejon eller en sten som krossar en glasruta. Fantasin och nyfikenheten var nödvändig för att stå ut med tristessen.



Vid tolvtiden mitt på dagen, tryckt av hettan och plågad av hunger, tog han en välbehövlig paus. I skogsdungen där hans fantasi nyligen föreställt sig afrikanska lejon lät han välja en rastplats. Kylan som strålade från en klotrund stens ljusa yta passade för ändamålet. Ett äpple gick som vanlig att finna i den kylväska han fyllt med förfriskningar och tilltugg. Hos vissa arbetsgivare fick mannen tillgång till mikrovågsugn eller blev till och med bjuden på mat men här fick han acceptera omständigheterna. Värme fanns det ändå gott om runt omkring tänkte han. Med stor aptit lät han mjölken rinna ner i strupen i takt med att han tuggade på blodpuddingen toppad med en klick lingonsylt. Dessa luncher var betydelsefulla för honom och gav tillfällig ro i själen.



Mannens dagliga arbete kändes som den själlösa rutin många ser det som. Problemet för den korta men relativt vältränade mannen var bara att jobbet var hans liv. Han levde som i en förlegad tid där primitiva begär och impulser styrde hans vardag. Mannen följde rutinerna. Han funderade väldigt sällan över sitt liv, tyckte det hade sina poänger och var nöjd så.



Två timmar till hemgång tänkte mannen när han sneglade på sin klocka. Himlen hade sakteliga börjat öppna upp sig. Små droppar smattrade mot hans slitna regnrock och han såg belåten ut. Kanske för att han kom ihåg att ta med sin regnrock eller så njöt han bara av regndropparna. Han begav sig mot busshållsplatsen och kunde inte sluta att tänka på hur mysigt den här typen av väder kunde vara. Att sitta innesluten i bussens plåtskal skyddad från den mörka skogen. Idag var emellertid bussen försenad. Han hade väntat i fem minuter och den var sällan mer än två minuter sen. Mannen började bli otålig, vankade fram och tillbaka och till sin förtret var de nyinköpta seglarskorna blöta. Han avvarade normalt en mindre summa pengar varje månad för att köpa kläder till sin ovårdade livsstil. Att han hade ett monotont yrke uteslöt dock inte att han tjänade bra med pengar. Han bodde i en 150 kvadratmeter stor villa men tanken att köpa en bil hade aldrig slagit honom. Han tyckte att bilarnas utsläpp var förkastliga, åtminstone enligt hans officiella förklaring. Tro inte att mannen var någon moralpredikare för det. Avsaknaden av körkort kunde lika gärna ha berott på att han aldrig funnit tid att ta det.





Bussen kom i hög hastighet, betydligt högre än vanligt eftersom chauffören ville ta igen den förlorade tiden, över krönet in mot busstationen. Mannen blev märkbart tagen när bussen av försiktighet för det tilltagande regnet saktade in ytterst långsamt. I denna försiktighet lyckades chauffören köra rakt i en nybildad vattenpöl framför honom. Vattnet sprutade med sällan skådad kraft för att vara vattnet från en vattenpöl. Mannen blev rejält blöt av det sprutande vattnet eftersom han glömt att stänga rocken. Generat mötte han passagerarnas blickar bakom glasen, blickar av skadeglädje men även sympati för mannens öde gick att upptäcka för den objektive. Men mannen kände enbart skadeglädjen och fick känslan av att de anklagade mannen själv för att han inte stängt rocken. Det är dock inte lätt att förutspå att man snart skall attackeras av vattnet i en till synes harmlös vattenpöl. ”



20 kronor” sade busschauffören lakoniskt. Mannen retade sig på bristen av givmildhet och skuldkänslor hos busschauffören. Han hade svårt att lägga band på ilskan och likt en kastrull som kokar över med vatten tappade han nästan besinningen. Någon sorts inbyggd spärr i hans beräknande hjärna fick honom att avbryta sitt agressiva beteende. Istället var mannen mer återhållsam i sitt handlande och tänkte sätta sig i lugn och ro längst bak i bussen. Men innan han kunde göra så var han tvungen att betala för sin hemfärd, trots det ”brott” han utsatts för. Just som han skulle ta fram en tjugokronorssedel från portmonnän i den lyckligtvis torra innerfickan av regnrocken fick han en snilleblixt. Det gick upp för honom att några mynt låg kvar i hans genomvåta manchesterjeans. Blöta och smutsiga landade mynten i busschaufförens hand och det mörkbruna vattnet letade sig ner mellan hans smala fingrar. Mannen såg den förvånade busschauffören, de blöta fingrarna och den rynkade panna. Åsynen gjorde honom glad igen för han hade fått sin hämnd. Hämnden stod inte i proportion till busschaufförens förargliga handling men var åtminstone lite plåster på såren.

Visa artikel

---

Vad gäller meningsuppbyggnad får jag nog testa mig fram till ett grepp som passar berättelsen. Skulle du kunna exemplifiera vad du menar med att vissa meningar är för långa Sune? Innehåller berättelsen, beträffande meningarna främst, så mycket information att det blir svårt att smälta? Eller är de för omständliga (ett adekvatare ordbruk vore kanske på sin plats)?



Tacksam över genomtänkta svar.

Visa artikel

---

Hehe..jo..hade iofs tänkt att hoppa till en annan parallell historia efter inledningen ovan. Men borde kanske ta med någon subtil oklarhet som läsaren blir nyfiken på. Sen kan jag nysta upp det vid ett senare tillfälle :?

Visa artikel

---

bra fråga :) har dessvärre inget svar på det, bara att ändra. Har du några mer konkreta förslag på vad jag kan förändra för att göra det mer intressant eller målande? Det är menat som en inledning så skulle ju vara tråkigt om man tröttnade redan där :shock:

Visa artikel

---