| |
|
Sången till Mannen
Mel: Svarte Rudolf
Ni män som förr oss bedåra
så krigiska hjältar ni var.
Vem minns inte än Aurora
i hälarna på tolfte Karl?
Farväl nu ni lysande skara
James Bond och Fantomen - Goodbye!
Den man som jag älskar kan vara
en tunnhårig sliten malaj.
Så hej du man som vi dyrka
blott dig uti världen jag ser.
Jag känner din svaghet, din styrka
och böjer min nacke och ler.
Till skyar man brukar dig höja,
men glorian tar vi från karln.
Kom ner på vår jord - byt en bljöja
och vagga vårt osnutna barn.
Så dansar vi båda jämlika,
men stängd ligger lustgården än.
Sen Adam sin Eva bekika
blir inget detsamma igen.
Nu lever vi högt på skandalen,
vi älskar, vi kivas och slåss.
Åh, älskling vi höjer pokalen,
en skål för allt olikt på oss!
|
|
