| |
|
Förlåt om ni läser detta
Idag var dagen efter, dagen efter jag gjorde en stor funderare, funderaren på livet, livet som kom, livet som blev, livet som är.
Förlåt alla vänner, förlåt de jag känner. Förlåt om ni blir skadade, ledsna och arga.
Om jag gör det, då blir ni besvikna, jag vet det. Jag orkar inte mer, inte mycket mer åtminstånde, jag vet inte vad jag ska göra.
Inte ännu...
Kanske någon dag, ni förstår vad jag har gjort. Kanske någon dag, ni kommer göra samma sak.
Kanske har ni tänkt samma tanke, då kan vi göra det ihop. Men den tanken är grym, inget för er att tänka på.
Jag kanske gör det, jag vet inte. Om jag gör det så... Förlåt!
Ni var, och är de bästa vännerna man kunnat få.
Det är inte många som ni, och ni blir inte fler. Tänk om fler kunde vara som ni då skulle inga fler slippa bli mobbade mer.
Tänk tanken på att fördärva ditt liv, förändra det du fått, förorsaka något du inte vill.
Tänk att sitta där ensam, helt plötsligt, inte veta vad, hur eller kanske. Inte kunna bli, inte kunna göra och inte kunna finnas för er.
Att vara utanför samhället, det är det jag kanske ska göra.
Det vi hade planerat, ska vi genomföra det ändå? Även om jag inte finns där med er. Ska jag vara där fast jag inte gillar det?
Tänk om livet kunde vara mer som man ville, tänk om tanken var precis som man tänkte. Tänk om livet kunde vara ljusare.
Tack för fina minnen föresten
|
|
