| |
|
Surströmmingsvisa
Surströmmingsvisa
Melodi: Kovan kommer, kovan går
På Ulvöns strand ett fiskarlag
mycket strömming, fick en dag.
Det var 1802.
Gissa vad, de gjorde då.
/: Täckte över dom med jord.
Nämde't aldrig med ett ord :/
Innan det gått många år
en hemsk doft, ur jorden står.
Svepte runt kring varje stuga.
Folket vädra och sa: "Huga!"
/: Och man sökte runt omkring
men fann ändå ingenting :/
Har du hört om farfarsfar,
han som utan, tänder var?
Kände lukten, såg på frugan.
Gav'na spö och brände stugan.
/: Trodde hennes lukt det va'.
Han försvann till USA :/
Farfar var en stårlig karl.
Alltid kniv, i slidan bar.
Ärvde täppan och sex dollar
samt en lukt som oro vållar.
/: Han blev alltmer konstifik;
föll på kniven och blev lik :/
Mor var lockande och varm.
Ögon blå, högan barm.
Sexton barn höll morsan vaken
hon har aldrig skådat maken.
/: Hon har aldrig haft nån tur.
Lukten den gick aldrig ur :/
I Svartsjö hade jag en bror.
Brände själv en laddning stor.
När han skulle gömma mäsken
hitta han den sura fesken.
/: Blekna, stöna, skrek: "Oh ve!"
Nu är han godtemplare :/
Vi som bättre vet än mor,
farfars far och dumme bror.
Vi kan njuta vi kan frossa
liksom Fredrik Barbarossa
/: Stoppa i oss strömming fin,
tunnbröd, lök och brännevin :/
|
|
