KommentarerSpara text Vredet Tristessens gråa fönster blänger tillbaka Rakt in i mitt ansikte som färgats av molnen vi kallar vardag Trådarna i mina armar som för mig framåt genom livet spänner och svider i mina leder Stilla sitter jag och andas tungt mina sista djupa andetag Är det här ytterligare en början till mitt slut Luften runt mig skakar till Något är annorlunda Vaknande Blixtrande Så lyser uppfattningen om världen rakt in i min kropp Den skjuter mig om och om igen Varm, ånga Molnen lyfter från mina armar Jag är molnen Fort, fort nu. Fort mot solen innan den lämnar oss igen Nr2 Visa mina texter Kommentera Förnamn Rubrik E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.) Text (Logga in för att kunna lägga till bild!) För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna! Spam Check 2.0 © JW D E S I G N
