Mörkret faller
Månen sjunker
ner över de tunga nattliga molnen,
vargatimmen ylar sitt antågande
kölden skär in
i det redan för kalla hjärtat
frosten biter tag i min hud
och jag känner hur jag försvinner
långsamt, långsamt, nära nu
mina ögonfransar fryser till is
av tårarna jag fällde innan jag sa farväl
kommer världen se isprinsessan med den blåa huden
innan det är försent?
Men vem skulle ge av sin energi av sin värme
i en värld som redan är så kall
där pengar makt och framgång styr sina bestämda steg mot framtiden
där dunkande hjärtan och isprinsessor inte får plats
vem skulle se isprinsessan med den blåa genomskinliga huden där man långt inne
kan skönja något rött, något pulserande och något värdefullt?
