| |
|
Bra Folk Från Landet av Flannery O´Connor
Flannery O´Connor (1925-1969) levde större delen av sitt korta liv i Savannah i södra USA. Hennes föräldrar var båda troende katoliker, något som inte bara kom att färga hennes uppväxt. Livet ut var hon själv djupt troende katolik och i sitt författarskap är religiösa frågeställningar ett ständigt återkommande tema. Redan vid dryga 20-års ålder konstaterades att O´Connor led av Lupus en kronisk sjukdom vilken angriper lever, blod, njurar och leder och hon återvände nu från New York, där hon studerat litteratur, till sitt barndomshem och modern. Hon valde att fokusera sina allt mer avtagande krafter på sitt författarskap och trots sin tidiga död, vid endast 39 års ålder, räknas hon idag som en av de mest betydelsefulla bland sydstatsförfattarna.
O´Connor debuterade 1952 med romanen ”Blodsbunden”, ett mörkt absurdistiskt och tragikomiskt verk om en samling moraliskt tvivelaktiga men minnesvärda individer. Förutom den idag klassikerförklarade debuten kom hennes totala produktion endast att innefatta ytterligare en roman ”The Violent Bear it Away” samt två novellsamlingar ”A Good Man is Hard to Find” och ”Everything That Rises Must Converge” varur vilka ett fylligt urval texter översatts till svenska och givits ut under titeln ”Bra folk från landet” (Bokförlaget Atlantis).
I denna samlingsvolym ges en god möjlighet att ta del av författarinnans våldsamma men samtidigt humoristiska berättelser vilka alla utspelas på landsbygden i den värld som var hennes, den amerikanska södern, en värld O´Connor tecknar med få men enkla linjer, men ändå med en oerhörd närhet och påtalighet.
Ett genomgående tema i dessa många gånger drastiska berättelser kan sägas vara människans olycksaliga benägenhet att i en given situation begå största möjliga misstag. I ex ”En hygglig människa ser man sällan till” en av O´Connors mest klassiska texter i det korta formatet lyckas familjens farmoder på detta sätt orsaka hela sin familjs utplåning. Men samtidigt som historierna med sitt våld och sin svarta humor kan upplevas som absurdistiska så finns där samtidigt en realism i berättandet. Historierna och de människor som befolkar dem upplevs som verkliga varför de etsar sig fast i läsarens medvetande som tankeväckande moralfilosofiska skräckvisioner där det i ena stunden trygga livet på landet i nästa förvandlats till katastrof.
|
|
