| |
|
Kappan av Nikolaj Gogol
Nikolaj Vasiljevitj Gogol (1809 -1852) växte upp i Poltava men flyttade som 19-åring till St. Petersburg där han inledningsvis bedrev konststudier samt arbetade som kontorist. Den blivande författaren hade svårt att finna sig till rätta i det sociala livet, vilket hann fann hierarkiskt och ett genomgående tema i hans böcker kom att bli behovet av samhällsförändringar. Genom sitt författarskap sökte han bringa klarhet i hur Rysslands utveckling borde gestalta sig och han kritiserade flitigt den kejserliga ryska staten vilken han menade hade förslavat folket både fysiskt och andligen.
Gogol debuterade som författare 1831 med ”Kvällar på en lantgård nära Dikana”, ett verk som rönte stor popularitet. Författaren upplevde dock att både kritiker och publik, vilka främst roades, missförstod hans verk och inte såg den bakomliggande samhällskritiken. Enligt Gogol var en författares uppgift att visa på fel och brister i samhället och att på så vis bidraga till en förändring av detsamma.
Idag är Gogol mest känd för novellsamlingen ”Petersburgsnovellerna” (1842) av vilka ”Kappan” är den mest lästa. Denna inte särdeles voluminösa text kan beskrivas som en enkelt och återhållsamt, men ändå målande berättad, absurdistisk satir. En berättelse med både realistiska och övernaturliga inslag men samtidigt med ett stort psykologiskt djup
I ”Kappan” får vi stifta bekantskap med Akakij Akakijevich, en tafatt medelålders ämbetsman utan vare sig hopp eller drömmar. En man vars enda önskan är att få ägna sitt liv åt det arbete han som titulärråd utför vid ett namnlöst ämbetsverk – att genom avskrift kopiera olika handlingar. Han är så till den grad absorberad av de bokstäver han kopierar att han knappast reflekterar kring sin torftiga livssituation. Hur han bor, att hans kläder faller i trasor och att omgivningen narras med honom. Den annalkande vintern gör honom dock slutligen uppmärksam på den trasiga kappa han bär och han besöker med stor vånda en skräddare för att få den lagad. När han av denne får veta att kappan nu är i ett så dåligt skick att den står utom all räddning är det nära att hela hans värld rasar samman. Han inser att nöden tvingar honom att, för dyra pengar, låta sy en ny. Han snålar på allt och står där, slutligen, med en ny kappa.
Akakij Akakijevich genomgår plötsligt en metamorfos: Hans självbild förändras och så även omgivningens attityd. Plötsligt blir han, genom bärandet av sin nya rock, accepterad och inviterad till sällskapslivet.
Här skulle historien kunna haft sitt slut om, som Gogol själv uttrycker det: ”det inte varit för de allehanda olyckor som beströr livets väg”.
Mot slutet av sitt liv var Gogol eftertraktad i de bildade kretsarna. Alla ville höra hans texter läsas och alla ville diskutera hans syn på det ryska samhället. Samtidigt plågades författaren av de stora förväntningar som ställdes på honom och istället för att bli uppmuntrad blev han uppgiven och började uppmana sina landsmän att acceptera den rådande ordningen i samhället. Varför Gogol, som genom hela sitt författarskap kritiserat den rådande samhällsordningen, plötsligt hade ändrat uppfattning är oklart, men hyllningskörerna kom nu att vändas till en massiv kritik.
Gogol har trots den kritik som drabbade honom, kommit att bli en stor förebild för många senare författare däribland Anton Tjechov (1860-1904) och Fjodor Dostojevskij (1821-1881) och ”Kappan” är förmodligen den mest berömda av den ryska litteraturens noveller. Även svenska författare har låtit sig inspireras av Gogols tankeväckande humoristiska och djupt sorgliga historia och ett tydligt exempel på detta är Hjalmar Söderberg (1869-1941) som med sin historiett ”Pälsen” skickar en hälsning till sin ryska förebild. På samma sätt som i Gogols novell förändras livet, för ett kort ögonblick, för Söderbergs karaktär då denne får bära ett med status förknippat klädesplagg.
|
|
