| |
|
Flamman & Skuggan av W.B. Yetas
William Butler Yeats (1865-1939) uppfattas idag som en av de största i den engelskspråkiga 1900-tals litteraturen och dessutom som det engelska språkets kanske störste virtuos efter Shakespeare. Vid sidan av detta utgör denne mångsidige författare, han skrev både poesi, prosa och dramatik, tillsammans med James Joyce (1882-1948) en av de verkliga portalgestalterna i den moderna irländska litteraturen. Om man ser till svenska förhållande kan dock konstateras att Yeats förblivit i det närmaste oöversatt och oläst, emedan Joyce varit, och fortfarande är, ständigt närvarande i det litterära samtalet. Av Yeats närmare 400 dikter fanns till för några få år sedan endast ett 15 tal översatta till svenska och vad gäller hans prosa är det först nyligen som ett urval översatts. Med tanke på att Yeats 1923 tilldelades nobelpriset i litteratur måste detta faktum ses som ytterst anmärkningsvärt. Att Yeats är extremt svåröversatt kan till del fungera som en förklaring, men till syvende och sist kan det knappast, i sig själv, sägas utgöra ett tillräckligt motiv till varför Yeats aldrig på allvar introducerats för en svensk publik.
Yeats inledde sin författarbana redan vid 24-års ålder och han kom att fortsätta skriva, mer eller mindre oavbrutet, fram till sin död vid 73-års ålder. Han kom tidigt att intressera sig för mystik i olika former, keltisk mytologi och irländska folksagor och sammantaget kan dessa intressen sägas utgöra kärnan i hela hans omfattande författarskap. De stora kunskaper Yeats, vad gäller den irländska kulturhistorien, kom att tillskansa sig gav honom vid 1800-talets slut en självklar och ledande position inom den keltiska renässansen och ”The Irish Litterary Revival”.
Själv uppfattade sig Yeats främst som en idédiktare och han utformade en personlig och mycket egenartad mystisk visionär livsåskådning, vilken bland mycket annat kom att innefatta teosofi och spiritism, en livsåskådning som i stor utsträckning kom att prägla hans författarskap. Dessa hans tankegångar kom dock av många att ifrågasättas. Bland kritikerna fanns hans yngre landsman Joyce, som såg honom som en lysande diktare, men en ytterst tvivelaktig tänkare. Denna kritik var dock inget som avskräckte Yeats. Även om han ständigt fick gå i polemik med de som vägrade acceptera dessa, hans intressen, fortsatte han ihärdigt att bedyra mystikens betydelse för sitt författarskap och faktum är att den som bortser från mystiken i Yeats författarskap, han kommer att gå miste om en viktig dimension i denne författares universum.
Även om det främst är poesin som Yeats berömmelse vilar på måste konstateras att hans vackra och otidsenliga prosastycken, vilka få i vårt land stiftat bekantskap med, utgör den kanske bästa introduktionen till detta författarskap. En introduktion som nu, med den nyligen utgivna urvalsvolymen ”Flamman och Skuggan”, är fullt möjlig att erhålla. Denna volym bjuder läsaren ett 30-tal vackra och trollbindande prosastycken vilka visar hur författaren på ett oerhört fantasifullt sätt sökte förena sina mystiska övertygelser med skapandet av en litteratur för det irländska folket. Berättelserna pendlar mellan mörka skildringar av den, enligt Yeats, stundande apokalypsen och drömska sagor ur hjärtat av den keltiska folktron. Här finns berättelserna om Röde Hanrahan, läraren som är på väg att fria till sin älskade men blir bergtagen av Vildandarna och sedan lever resten av sitt liv som kringvandrande diktare. Här finns vålnader och älvor och framförallt, något som genomsyrar alla berättelserna, en längtan efter en enklare och hjältemodigare tid före det moderna industriella samhället.
Ett problem vid läsningen av Yeats är dock hans många referenser till den keltiska mytologin, referenser inför vilka en svensk läsare allt som oftast ställer sig frågande. Även om översättarens notapparat fyller en viktig, för att inte säga oumbärlig, funktion så lär flertalet läsare ändock tvingas konfronteras med sina tillkortakommanden. Ulstercykelns och den Feniska cykelns berättelser är inte allmängods för en svensk publik, på samma sätt som den är för en irländsk. Detta faktum till trots. För den som vill upptäcka Yeats är detta utan tvekan den enklaste väg att välja.
|
|
