|
|
Otro
Min skuld lever i magen.
Men föddes i mitt sköte.
Blod.
Tyngd.
Av någon annan, inte av dig.
Någon annan.
Om du var den som glimrade, i mörkret – persiennen var nerdragen, glimrade som en ängel, vad kunde då vara viktigare?
Någon annans blod och tyngd?
Gud?
Inled oss icke i frestelser och fräls oss från ondo.
Det finns bara en Gud.
Och det var inte Guds blod som trängde in i mig, inte hans tyngd som pressade mig längre ner i sängen, tätare mot väggen. Längre in i mig.
Men jag är ingen lärjunge, jag badade aldrig i övertygelse.
Så kanske var du ingen ängel och jag är inte dömd för synd.
|
|