| |
|
Sagan om Knut (finns redan på Argus ventil)
Denna saga hittade jag på när min dotter var liten och hon ville att jag skulle berätta en saga. Det är inte någon saga för kräsmagade så du läser under egen risk  .
Sagan om Knut
Det var en gång en liten farbror som hette Knut. Han skulle gå och handla i byns lokala Ica-affär. Knut var ganska gammal och dessutom väldigt snål så han använde sig alltid av samma kasse som han sparat år efter år. Han hade i hela sitt liv drömt om att bli rik men så hade det aldrig blivit och istället hade han alltså blivit mycket snål med pengar. Knut tog därför i vanlig ordning med sig sin plastkasse från Konsum och begav sig mot, vad han trodde, den lokala Ica-affären.
Denna dag var det dock så att Knut hade drabbats av tillfällig förvirring. Trots att han gått vägen mellan hemmet och Ica-affären många gånger gick han denna gång åt fel håll. Istället för att gå mot norr gick han mot söder. Här måste jag även förklara att Knut var en mycket, mycket envis liten farbror. När han väl bestämt sig för att gå någonstans skulle han inte stanna förrän han kommit dit. Så han gick och gick och gick. Han tyckte det var ovanligt långt att gå men vägrade medge för sig själv att han gått åt fel håll. Knut ansåg sig nämligen vara en mycket intelligent man och ett sådant erkännande hade förstört hans bild av sig själv. Knut gick och gick. Han vandrade från Hälsingland där han bodde, förbi Stockholm och vidare ner mot Jönköping. Han vandrade förbi Göteborg och Helsingborg. Han gick och gick. Förbi Eifeltornet i Paris och tjurfäktningarna i Spanien. Till slut hade Knut gått ända till Afrika.
Det var på grund av detta Knut plötsligt befann sig mitt i Afrikas djupa djungel och det var först nu han så smått började erkänna för sig själv att han nog hade gått fel. Han stod där något obeslutsam men bestämde sig sedan för att återvända tillbaks samma väg han kommit. Innan han hade hunnit vända hörde han plötsligt ett förfärligt oljud från djungeln framför honom. Det knakade och brakade. Det lät som om stora grenar knäcktes av och han hörde ett väldigt skrämmande frustande ljud.
Knut stod som förstenad och tänkte att det måste vara en älg som var på väg genom skogen (han trodde nämligen att han fortfarande befann sig i Sverige, förvirrad som han var). Knut hade aldrig tyckt om älgar. Han tyckte att de var stora och håriga och inte heller särskilt mysiga att klappa. Knut stod som förstenad. Det knakade och brakade mer och mer och ljudet kom närmare. Djungelträdens grenar skakade till och plötsligt befann sig Knut öga mot öga med en enorm flodhäst.
Knut blev mycket, mycket rädd. Han stod där och skakade och försökte finna ut ett sätt att skydda sig mot denna enorma best. Flodhästen som var mycket förkyld denna dag blev lika rädd och undrade vad i hela friden detta var för något. Han var van vid att se mörkhyade människor och denna människa såg inte alls ut som något han tidigare sett. Den förkylda flodhästen beslutade sig för att det var bättre att slåss än att vända ryggen åt denna varelse och började därför ilsket fnysande springa mot Knut. Knut drabbades nu naturligtvis av panik och han tog det enda han hade för att skydda sig - sin plastkasse från Konsum. Precis när flodhästen hunnit fram till Knut som stod där stel med sin plastkasse, som han höll framför sig som en sköld, kände den förkylda flodhästen att han var tvungen att nysa. Vad varken flodhästen eller Knut visste var att flodhästar är extremt allergiska mot plast. Knuts platskasse i kombination med flohästens förkylning lockade därför fram en extrem allergisk reaktion hos flodhästen. Här är också viktigt att förklara att för att en flodhäst ska kunna nysa måste den stå alldeles stilla. Flodhästen tvärnitade därför precis framför Knut.
En jättenysning följde och ur flodhästens nos kom en kaskad av flodhästsnor. Hela Knuts kasse fylldes av den gulaktiga sörjan. Knut blev så rädd att han vände tvärt, slängde benen på ryggen och sprang så fort han kunde norrut. Han sprang genom Afrika, genom Spanien, förbi Eifeltornet i Paris, genom Danmark, Skåne, Småland och förbi Stockholm.
I Afrikas djungel stod flodhästen kvar. När han väl hade hämtat sig från sin nysning fanns där plötsligt ingen framför honom längre. Han skakade lätt på sitt enorma huvud och beslutade sig för att han nog hade hög feber och troligtvis har sett i syne. Av den bleka mannen syntes ju inte ett spår.
Knut hade nu kommit hem till Hälsingland. Han kände äntligen igen sig och eftersom han fortfarande var så rädd och inte visste om flodhästen var honom i hälarna beslutade han sig för att ta skydd i första bästa hus. Detta var orsaken till att Knut, när han fick syn på en fabrik, kastade sig in genom dörren. Fabriken var ett bageri på väg mot konkurs. Man bakade just den sista satsen bakverk och skulle sedan lägga ner fabriken eftersom man inte sålde så mycket bakverk man behövde för att kunna hålla fabriken igång.
När Knut kastade sig innanför dörren hade han väldigt hög fart. Han hann inte stanna innan han brakade rätt in i bageriet där plåtar med bakverk låg på rad för att gräddas i ugnen. Knut kraschade rätt in i bordet och allt flodhästsnor flög ur kassen som en kaskad och landade på bakverken. Det blev ett krismöte på bageriet. Något slemmigt hade hamnat på bakverken men man hade inte råd att låta all deg gå till spillo. Enhälligt beslutade man sig för att låta bakverken gräddas ändå.
Några dagar senare ringde det på hos Knut. Det var bageriägaren som stod där med en stor tårta och en enorm blombukett. De nya bakverken hade gjort succé och bageriägaren hade blivit utvald till årets bagare. Han kom nu till Knut för att visa sin tacksamhet och för att undersöka vad det var Knut hade i kassen. Knut berättade sin historia och efter mycket sökande i olika djurböcker hittar han tillslut en bild på djuret som nästan skrämde livet ur honom i Afrika. Bageriägaren beslutade sig för att omgående åka ner till Afrika för att sätta igång en massinsamling av flodhästsnor.
Exakt hur detta gick till är en annan historia och den är hemlighetsstämplad. Ty utåt har bageriägaren och Knut tillsammans beslutat att kalla flodhästsnoret för vaniljkräm enbart av den anledningen att det låter så mycket smakligare än flodhästsnor.
Knut blev rik på kuppen, något han drömt om hela livet och jag kan säga så mycket som att flodhästarna fick det mycket bra i Afrika där de sköts av tusentals skötare. En gång om dagen samlas flodhästarna vid stora kar av plast där de nyser upp så mycket flodhästsnor att det räcker till många, många Wienerbröd.
Slutet gott, allting gott.
|
|
