| |
|
Aumlogos
Daterat: Torsdagen den 20:e april 2006 kl 22:58
Aumlogos
Är man liten
Så kan man
hålla standarn
för att lära sig gå
Men då var då
Sen hux flux
blev det kris
Och man fick lära sig
Att hålla andan
Och stå på tå
På nått vis,
Med möda och med slit
Nu självcentrerat
oventilerad.
Men vart ska all skit och
Här och nu lever feber
Inuti mitt kranium,
Någon gång veknade kemin
Så nu tar jag valium,
Som en saknad av morfin
Och en känsla av svek
Inför det jag inte kan anamma och mot
Moderjord, som känner det som är vekt
Och det som är kallt,
Hon som stängde av allt
Som hon inte kunde förbarma.
Det finns och fanns skyldiga
Över allt, till flum
För mig var kallt
Ömsom det varma
Instängd i ett rum
Vår känslo svalla mamma,
Livet är en svalldröm,
Minnet kan inte stanna,
Må du leva mår du dö,
Det är allt och det gjorde mig det samma
Men Far sådde frö
och försökte med smörgås och fik
Mor kunde än nu inte förgås,
Han tänkte på själen och hennes fysik
Men hon ville bara ha sin musik.
Sieg Heil!,
åt sömn, i evig psykos,
Månader eller veckor, samtids komplex
Åt freestyle och för öron snäckor å
INXS.
Men nu är hon god och frisk
Med om formaterad hårddisk
Och vill Hon ta mig i hand,
Om sina förband och gråta
Då kan jag inget annat än att förlåta
De som jag älskar och så som jag förändrar min syn på
en Mor och en Far som bara är barn till sina föräldrar
|
|
