| |
|
ENSAM
ATT VARA ENSAM
Att vara ensam
eller icke ensam
- det är frågan...
Vissa verkar kunna välja
medan andra saknar
den möjligheten
Ytligt sett
skulle jag
kunna slippa
min ensamhet
men i mitt inre
vara änmer ensam
det kryllar av ensamma
tillräckligt despeata
för att söka lite lindring
i mina armar
Men som sagt,
det är ju inte det jag vill
ingenting i stället för
Egentligen
klarar jag mej ganska bra
inbillar mej att det är rätt skönt
slippa ta en massa hänsyn
slippa kompromissa om "ditten och datten"
slippa behöva delta i en massa futtiliteter
av sociala skäl som inget tjänar till...
och Slippa försöka uppfylla någons förväntan
- visst,,, jag kan nog tycka att det är rätt gulligt också,
om det kommer ur vännens egen verkliga vilja...
utan oroskval och jämförande beräkning.
Suck! Sånt slipper jag nu helt...
Nu stryker jag som vargen
i gemenskapens utkant
betraktar ljusen från fönstren,
med ögon som inte bara ser det
som dessa kulörta lycktor
är tända för att visa,
- nej, vargaögon ser mer än så.
Lättare att avstå då
lättare att vänta
på något mindre troligt
för varje dag som går
för varje natt
förbränd av
längtan
varje
ylad vargasång
för ensam måne
delande ett oblitt öde
att krettsa långt från hem och härd.
Vargen tänker på vad räven sa:
- Surt, sa han om krusbären.
Vargen ler ett sogset leende,
han visste nog - för de bären
hade han själv bitit i...
|
|
