|
Kommentarer
Det fungerar som så att den listar dom inläggen som är postade senaste 7 dagarna...
MVH Jim Visa artikel Hudik 18-06-44Min egen älskade BeibieNu skall jag nedkasta några rader igen.Har du beställt ringarnaJag sänder några kronor i morgon eller i övermorgon till dej Det blir kanske så det räcker till att lösa ringarna medOm du ej har beställt dom ännu så är det bäst att du får ett mått på mitt fingerKöp ej 23 karat åt mej för det är för mjukt att jha på mina hårda händer och så är det ej nödvändigt Vi blir klar a på måndag kväll eller på tisdag morgon.Jag kommer med båten som du var med att vinka av till stan på torsdag kväll eller kanske med tåg från norrt'lje.Om du är hemma hos mej på torsdag så skall jag ringa och meddela mej med dej när var och hur jag kommer . Kanske jag ej kan komma på lördag men jag hoppas det.Jag har ännu ej fått ditt brev men får det väl imorgon tror jag Jag har ej mer att skriva men detta räcker nog för jag kan ej själv läsa vad jag har nedskrivit i en sabla brådska Jag kommer för att stanna hos dej så länge som mäjligt förlåt stilen hej älskling Kocki  Visa artikel Kom snart min egen kära KockiKära älskadeTack för ditt välkommna brev jag blev mycket lycklig för det du skrev om att du tänkte vända om när du åkte sistmen jag är lika glad över att du inte gjorde det,så hade du inget att ångra.Jag mår mycket bra och Kicka e de inget fel på mer än att hon längtar efter Kicke Men det är nog bara nyttigtatt hon vänjer sej tills du blir inkallad för då kommer du väl sällan hem till Kicka Ja kära du det är många gånger jag inte vet varken ut eller in om kvällarna det är ju så hopplöst tyst och tomt utan dej min älskling Jag hoppas det blir fred snart då kanske ,nästa sommar,vi kan ta plats på en båt som går utomlands eller hur? Men då skall vi inte låtsas känna varandra första tiden för då går det ej.Tycker du ej att det låter tilltalande att få åka långt bort vi båda två.Då behövde vi inte längta efter varandra så som vi gör nu.Fast vi kan ju naturligtvis inte vara för intima med varandra ,ja du förstår nog vad jag menar Det där med AnnMarie var en tråkig sak.Men det är hemskt synd om henne för hennes mamma har nog haft mycket starkt inflytande på henne.Jag har hört att hennes mamma och hon har gått ut tillsammans kl 3 på nätterna och då förstår man ju vad de är ute i för affärer.Ja kära du jag skulle inte tråka ut dej alldeles med att bara skriva om Annmarie jag tänker vänta tills du kommer hem då skall jag sätta dej inför ett korsförhör och jag hoppas det skall sluta väl för tiga kan jag inte .Det är bättre man får allt uppklarat och inte går och bär på en ständig ovisshet Ps Jag älskar dej mer än mitt liv.Hoppas du har överseende med en längtande Beibie många kära hälsningar från din egen Tanti bachi e saluti toi Beibie Ps du har fått lapp från "mässingsknappen" att du får lösa ut svaret mot 32 kronor eller vad det var jo underständ Visa artikel min egen älskade BeibieJa nu ska jag åter förstöra ett brevpapper genom att försöka i möjligaste mån få en någorlunda läsbar skrift på dess oskuldsfulla och hoppfulla blå färgHär har man det så hopplöst att man vet varken ut eller inDet är för att jag saknar dej både dag och natt och alltid hör dej viska "Kom hem snart till mej min egen kära Kockis.Men man får tänka på att det finns något som heter återseendets glädje Den få vi båda njuta av i dubbel motto när jag är hemma igenEller vad tror du själv Jag har idag sagt upp mig för avmönstring när jag kommer till stan.Men när det blir vet varken jag eller någon annan.Antagligen är vi ej i stan före den 20onde i denna månad och då skall jag stanna hos dej för alltid hoppas jag. På söndagen när jag gick ifrån dej där du låg tänkte jag vända om men det kunde jag ju ej göra-Så ringde jag till dej från Fridhemsplan och skulle säga att d u skulle öppna porten åt mej för jag tänkte vända men så ändrade jag mej o fattade ett beslut att mönstra av efter denna resa istället.När jag kom ner till båten så gick vi Efter 4 timmar voro vi vid Årsta bronoch sen gick det lika sakta hela tiden.Vid Gåshaga varv på Lidingö lågo vi till måndag morgon .Vid tolvslaget på måndan var vi vid Blidö.rån Blidö gick vi på torsdagen och ankrade på grund av dimma en bit från Öregrund.På fredan gick vi in där och lågo kvar till lördag morgon kl halv fem då seglade vi norrut igen men vände tillbaka igen fram på dan.Så nu ligger vi här vid Öregrund igen men jag vet ej om jag kan gå iland igen idag för det är så lågt men jag skall försöka så du får brevet Har du fått kortet som jag skickade i förrgår.Jag kan nog ej vänta svar förrän i Hudiksvall men när är vi där? Den som vore i stan idag och var hos dej skulle nog vara överlycklig.Hur är det med dej hur mår du är du frisk eller ej ,längtar du efter mej som jag efter dej.Hur är det ,med min lilla Kicki .Vill hon träffa Kicka eller ej.ja som du ser så är det ett helt korsförhör men du skall ej vara ledsen för det Jag skall nu sluta detta mitt brev till dej med många längtande kyssar och varma kramar samt hjärtliga hälsningar från en före detta sjöman.Jag kommer till dej så fort som möjligt.Om ensamheten blir för lång så tänk på de latinska orden "Amor omnia vincit" "Kärleken besegrar allt" Din egen egnkära Kocki Visa artikel
en fin berättelse om livet o dess möjligheter o hoppet som vi aldrig förlorar
för vem vet va som döljer sej bakom hörnet eller under vattnet  Visa artikel JulkorsordNu hittar ni ett julkorsord längst ner på första sidanpå Korsordhjälpen! klicka på denna länk för att komma dit! http://www.infoom.se/korsord _________________ MVH - Admin Visa artikel
Va fiint, tänk vad man kan uppleva på en liten promenad och nu har det kommit lite snö här också.
 Visa artikel En liten sköldpaddaDen här lilla historien har jag hittat på nätetvet inte vem som skrivit den men jag tycker den kan passa här. Det var en gång en liten sköldpadda som klättrade uppför ett träd djupt inne i skogen. Efter flera timmars ansträngande klättring nådde den lilla sköldpaddan till slut toppen av trädet. Han kastade sig ut, flaxade med frambenen för att slutligen kraschlanda på marken. När han hade återhämtat sig något sånär, kämpade han sig upp i trädet igen. Efter flera timmar nådde han toppen, hoppade ut, flaxade med fram- benen och kraschlandade. Men den lilla sköldpaddan gav inte upp. Han försökte och försökte, men kraschade hela tiden. Ett par fåglar satt på en gren och tittade på den lilles misslyckanden. Till slut vände sig honfågeln till sin hanne. - Älskling, jag tror det börjar bli dags att vi talar om för honom att han är adopterad. Visa artikel Forts. pastorsexpeditionenDen där lappen som jag gömt i garderoben tog jag sedan fram då och då, tittade en stund på den och funderade väl lite men stoppade snart tillbaka den igen. Det fanns ju ändå ingen att fråga, det var tabubelagt, men jag hade ju förstått att min mamma inte var min mamma och min pappa inte min pappa. Så småningom etsade sej namnen på lappen fast i minnet, jag behövde inte lappen längre men kunde inte slänga den. Den följde mej på mina färder under åren och mina undringar växte. Stundom tyckte jag mig kunna se förklaringar till alla olikheter som fanns i familjen, tyckte att jag hade något att skylla på när jag inte riktigt ville passa in i det för mej mer och mer förljugna liv som skulle visas upp. Jag tyckte på något sätt att jag hade en ursäkt för att jag inte kunde leva upp till alla förväntningar som fanns. Jag visste nu också att även min äldre bror var adopterad men vi talade aldrig om det.Själv hade jag adopterat en av mammas äldsta väninnor som min moster och hon kom under många år att betyda väldigt mycket för mej. Deras vänskap kan man säga hade ebbat ut men vi fortsatte att umgås genom åren. Jag förstog att hon nog visste en del om hur det låg till men det var inte förrän jag var i 25-årsåldern som jag vågade fråga, kanske var jag rädd för att få svar. Så sa hon: Nej Stintan jag vet faktiskt inte så mycket annat än att din riktiga mamma kommer från Dalarna och att hon åkte ner till Stockholm för att föda. Det är därför jag kallar dej Stintan. (hon hade alltid kallat mej det, ingen annan gjorde det). Hon berättade också att båda parter hade fått skriva på papper med löfte om att aldrig ta kontakt i framtiden. Så var det då. Och så sa hon att hon inte riktigt förstått varför mamma och pappa skaffat ytterligare ett adoptivbarn då hon visste att deras äktenskap vid den tiden var ganska komplicerat. Det var först några år senare när jag väntade mitt första barn som jag kände att jag var tvungen att ta reda på mitt ursprung. Detta kunde jag göra med hjälp av oändligt många samtal med olika pastorsexpeditioner och lokala skattemyndigheter. Det var ett riktigt detektivarbete men till slut fick jag veta att min pappa hade bott på söder i Stockholm, att han hade levt ett ganska struligt liv och att han avlidit redan 1965. Min mamma däremot levde fortfarande, bodde i Dalarna, hade två barn ett som var äldre och ett som var betydligt yngre än jag. Jag hade alltså en storasyster och en lillebror om än bara till hälften. Och jag som alltid hade önskat mej en storasyster blev ju än mer nyfiken. Jag hade nu lyckats få tag på adresser och telefonnummer till både min mamma och min storasyster. Nu sviktade mitt mod, hur skulle jag våga ta kontakt och på vilket sätt. Det gick en tid men när min egen dotter var ett halvår gammal tänkte jag att nu får det bära eller brista. Jag skrev ett brev till min syster för jag fick för mej att det var den bästa vägen att gå, jag lade i ett gulligt foto av min dotter skrev mitt telefonnummer och min adress så att hon kunde ta kontakt med mej om hon ville. Sen gick jag till brevlådan men tvekade en stund innan jag stoppade ner kuvertet. Nu hade jag gjort mitt, nu kunde jag bara vänta. Några dagar senare ringde telefonen. - Hej, det är Anita. Jag var nog tyst en ganska lång stund innan jag fick fram "va kul". Sen skrev vi till varann och ringde ibland och efter ett tag bestämde vi att hon skulle komma på besök. Jag hämtade upp henne i Bagarmossen dit hon åkt med en bekant sen åkte vi hem till mej. Vi sa inte många ord under resan men jag tror att vi båda hade många tankar i huvudet just då. Hon såg inte alls ut som jag föreställt mej, hade på något fånigt sätt inbillat mej att vi skulle vara lite lika men det fanns inga som helst likheter. Hon hade med sej ett paket innehållandes en massa hemstickade barnkläder och en hälsning från min mamma. Jag bjöd på en god middag, korkade upp en flaska vin som vi delade medan vi pratade och berättade. Ändå var det lite stelt och konstigt, vi kände ju inte alls varann, men jag fick svar på en del frågor på gott och ont kan man säga. Jag fick också veta att min mamma helst inte ville träffa mej och det var nog det svåraste att ta till sej. Dagen därpå skjutsade jag min syster till tåget. Detta var första och enda gången jag träffade henne. Vi skrev några ytterligare brev innan kontakten rann ut i sanden. Jag tror det berodde på att min mamma inte ville ha kontakt. Det blev för svårt helt enkelt och min besvikelse var enorm. Jag hade så gärna själv velat fråga henne: VARFÖR? Jag hade ett stort behov av att söka och finna mina rötter men jag fann dom aldrig riktigt, fick bara veta lite grann. Visa artikel
jag säger då det
en hiskelig historia eller två eller va de tre iallafall så va den en historia som får en att flina o tänka efter o ibland nicka instämmande  Visa artikel
Jag såg nu att du postade fortsättningen medans jag skrev :-)
Fortsättningen "Tysklandsresan 1956" va lika spännande den, det låter som om det kunde hända en massa spännande saker där. MVH Jim Visa artikel Ljusa tröstförsökJa vi är som små flöten i livets flod virvlar med i tillvarons strömmar.Ibland kommer en lyckostorm, men någon gång är den vansinigt vred. I stunder av tilltro till livets dans är det lätt att både föra och följa men någongång vi helst hela vårt jag för alla och allt fullständigt dölja. Visa artikel
Det var nog lite det jag menade också, att bara kunna höra naturljuden utan en massa störande överröstande oljud.
/// Anonymous Visa artikel
ja tystnad är något som vi nutidsmänniskor inte hittar så lätt
inte ens på mitt torp som ligger så ödsligt o stilla är tystnaden total men man har ändå stunder emellan då det bara är naturljud men däremmellan skjuter dom o man hör bilarna på stora vägen men bara om vind o annat e rätt osså hör man tåget som tutar då det kommer annasr är det naturljuden man hör människorna lortar inte ner med bara ljud utan med ljus också men på torpet finns det totalt mörker o det är så mysigt för man kan se stjärnorna fint skrivet om ljuden tycker jag Visa artikel |
Novellen har funnits sedan 2001, ett forum för litteratur, noveller,
lyrik, dikter, funderingar och allmänt prat om nyss nämnda ämnen.
lyrik, dikter, funderingar och allmänt prat om nyss nämnda ämnen.
|
