| |
|
Rädslan för friheten
Fort låser vi dörren om oss och lämnar ute alla faror
Så att ensamheten omsluter oss som ett täcke över våra frusna kroppar
Vi dricker vår mjölk och sväljer piller för att bli gladare
Lyckliga äro vi, de få utvalda som är helt tomma förutom skräcken för yttervärlden
De trasiga flyter omkring där ute. Planlöst utan att hitta hem
Vi hoppas de inte kommer till oss. Knackar på vår dörr
Varbölder till kroppar
De rinner fram som formlösa geleklumpar med gap stora som grottor
Om du kommer nära så blir du svald och smält
Kroppkakor är vi, som väntar att ätas av de farliga
Längst fram står våra ledare, mentorer
Högtalarna sprakar och deras röster förvrängs till digitala vågskålar
Ta inte chansen, lås din dörr
Har han fallit så har han
Stanna inte upp, se inte på honom, gå vidare utan att passera gå
Och grottorna, gruvorna blir större och mörkare
Inga fåglar rör sig omkring dem, inga sidenband eller träskor
Ur dem rinner kall svart lava som dränker oss, indoktrinerar oss
Vi smörjer oss och glider ut för att vi måste men vi hittar snabbt hem igen
Hem och låser om oss
Låser om oss
|
|
