| |
|
Förrådet
Carl Hammar var affärsman ända ut i fingertopparna och hade just fått en ny snilleblixt, han skulle starta ett nytt företag. Carl hade hittat en stor lokal som stod helt tom och han hade hyrt för en billig penning. Det fanns belysning och elektricitet i byggnaden. Uppvärmningen höll inte för kraven och det var en av anledningarna till den låga hyran.
Carl satt hemma och räknade och kalkylerade med varje kvadratmeter och fick en hyfsad prognos.
Genom en affärsbekant fick Carl köpa ett parti galler och nät som man använder till att bygga källarbås i bostadshus. Carl kallade sin skapelse Skattkistan. Det fanns en marknad för extra förrådsplatser och kunderna strömmade till och affärerna gick som Carl hade kalkylerat med. Carl kunde anställa en medelsålders kvinna, Anna-Greta, som skulle ta hand om grovgörat och sedan skötte stället sig själv.
Kunderna fick vars ett elektroniskt passerord och ett eget lösenord och kunde ha tillgång till sitt förråd mellan sex på morgonen till åtta på kvällen. Carl tog ut en månadshyra i förskott och kunderna behövde inte säga upp sitt avtal, det räckte att dom tömde sina bås och städade efter sig och tog bort sitt hänglås.
En dag ringde en man till kontoret. Han hade sett annonsen som Skattkistan hade i telefonkatalogen. Mannen, som var i medelårldern, presenterade sig som Jon och avtalade tid med Anna-Greta följande dag klockan 10.00. Jon kom i tid och vaktmästaren hjälpte Anne-Greta med att visa förrådet för Jon och hur det fungerade med inloggningen, dvs hur man öppnade porten, som var av garagetyp. Förrådet var 2,8 kvadratmeter och Jon tittade på det med kritiska ögon.
"Ja, det får gå!", sa han till slut.
"Vill du ha det då?"
"Ja, jag tar det, det får gå."
Jon behövde ett förråd, och han behövde precis den typen av förråd där han kunde ha tillträde till sina magasinerade prylar när han ville. Jon hade nämligen blivit vräkt från sin lägenhet.
fortsättning en annan dag
larserlandsson
|
|
