Det kanske låter dumt...men jag hade redan som liten bestämt mig för att göra det...därför kändes det så rätt när mina planer började ta form...jag gick omkring i timtal...allt skulle funka...jag började kartlägga...det blev som en manisk tanke...jag kände mig utvald...för första gången hade jag mitt öde i egna händer...jag kunde styra över min dag...
Jag vaknade tidigt...jag kände mig ovanligt pigg...för första gången på många år åt jag en riktig frukost...havregrynsgröt...åt jämt det när jag var liten...
"det står man sig på hela dagen", sa min mor...
Jag hade inte skrivit nåt testamente...det fanns inget jag kunde ge bort...jag hade försökt skriva ett brev...nåt som kunde förklara varför...men jag hittade ingen logisk ursäkt...
Titta på klockan...det började bli dags att börja förbereda mig...jag började försiktigt sätta på mig västen...dom små rören slog mot varandra...jag hade kämpat länge med västen...letat på nätet efter sätt att bygga den på...efter många slitsamma timmar så hade jag fått ihop den...
Stod framför min spegel och titta på mig...jag tyckte jag var vacker...dom metallfärgade rören glänste från ljuset i köket...jag kände på dom kalla rören med mina fingerspetsar...kopplade försiktigt in batteriet...stoppade ner avtryckaren i min jackficka...
Var just på väg ut genom dörren...då kom jag och tänka på henne...undrade om jag skulle ringa och säga nåt...jag lyfte sakta telefonen...slog vant numret...jag önskade att hon inte skulle svara...andra signalen gick fram...
"hallå"
Hon svara...hennes röst lät lite stressad...
"hej...det är jag...stör jag?"
Hon hörde direkt att det var nåt som inte stämde med mig...
"nej då...du störde inte...har det hänt nåt?"
Jag vart tyst...visste inte vad jag skulle säga...jag hade bara ringt för få höra hennes röst en sista gång...ville liksom bara få lite näring från henne...
"nää...inget har hänt...ville bara ringa och höra hur det var med dig"
"det är bara bra med mig...har jobbat hela helgen"
"ok...jag ska inte störa dig längre...du har säkert mycket att göra"
"sluta...du stör aldrig...du låter lite konstig...vad är det?"
"det är inget...jag är kanske lite trött...det är det enda..."
"men sluta nu...det är ju mig du pratar med...jag hör ju att det är nå fel"
"det är bara bra med mig...faktiskt så mår jag bättre än på länge"
"vem är "hon" den här gången då?"
"det är ingen "hon"...jag känner mig bara säker på vad jag vill...men jag måste sluta nu...ska iväg och fixa en grej...pussa henne i pannan från mig"
Jag försökte runda av samtalet...jag ville komma iväg och få det gjort...
"jaa...ska pussa henne från dig...tycker alla fall du låter konstig...säkert att det inte är nåt?"
"NEJ!...det är inget...jag måste lägga på nu...hejdå"
Jag slängde på luren...inte utav ilska...mera av rädsla...jag ville inte prata för mycket med henne...ville inte att hon skulle försöka stoppa mig...jag la av telefonluren och slog av min mobil...
Klev ur min lägenhet...tittade om jag fått någon post...bara en massa räkningar..."dom pengarna kan ni glömma", sa jag tyst för mig själv...
Kändes som alla titta på mig vid busshållsplatsen...det var som dom visste vad jag var på väg att göra...deras ögon skar i mig...jag försökte titta bort...jag ville inte se deras tomma och stirriga blickar...
Jag satte mig längst bak i bussen...jag började bli lite svettig under västen...den var inte så bekväm som jag trodde...det skavde lite runt axlarna...borde kanske ha provat den mera noggrant...jag klev av bussen nere vid stationen...titta på klockan...en halvtime kvar tills det var dags...började sakta gå mot Stadshuset...ju närmare jag kom...ju mera säker blev jag på att jag gjorde rätt...
Ställde mig och titta på änderna som simma runt i Svartån...väldigt skönt att titta på dom...änder har hittat det vi människor jämt söker...det finns en harmoni och ett lugn i deras sätt att vara...fick lust att slänga mig i vattnet och simma runt med dom...
Fem minuter kvar...jag började sakta gå mot ingången...stanna till och titta på guldtjuren...tyckte den var vacker i solljuset...jag tog tag i glassdörren...och gick in...där inne var det mycket folk...dom sprang fram och tillbaka...dom såg väldigt viktiga ut...jag ställde mig där inne och vänta...
Han borde komma snart...nämnden skulle ha möte om en halvtimme...och han brukade komma in vid den här tiden...dörren öppnades...eftersom solen lös in så såg jag inte riktigt om det var han...jag stoppade ner handen i min ficka...jag tog tag i avtryckaren...släppte på säkrighetsspärren...det var han...han kom i sällskap med en kvinna...kanske var hans sekreterare...dom passerade mig...jag började sakta gå efter...jag hörde att dom prata om vad dom gjort i helgen...han hade seglat...hon hade varit i Stockholm...jag gick två meter bakom dom...det var dags nu...jag satte min tumme på knappen...den kändes så len...jag tog ett djupt andetag och tryckte...inget hände..
han och sekreteraren hade kommit fram till en glasdörr.han tog fram sitt passerkort...öppnade dörren...sedan var dom borta...
Jag kände mig dum...stod där i korridoren med tolv kilo trotyl runt min kropp...började sakta gå mot utgången...började fundera på vad jag skulle göra i kväll...skulle kanske ringa någon...ta en öl...en sak visste jag säkert...jag skulle inte dö idag i alla fall...
Jag krängde av mig västen i soffan.rören klingade på ett sånt vackert sätt.jag satta mig i min fåtölj och försökte koppla av.jag började grubbla på varför inte västen hade funkat.instruktionerna hade jag ju följt punkt till pricka.jag hade setat uppe flera nätter och
jobbat.noggrant hade jag lödigt fast alla gula och röda kablar.det var en skön känsla att se den klar.jag satt i timtal och iakttog den.jag såg den mera som ett konstverk än en sprängladdning. men nu hatade jag den.nu var västen bara en bekräftelse på att jag inte klara av någonting.tänkte på min gamla mattelärare.han skulle skratta och han fick höra det här.enligt han var jag den stupidaste varelse som vår gud har gett liv till.funderade om det lilla kräket levde ännu.om han gör det så går han säkert runt och bökar i sin fagra trädgård ute på Hamre.
Jag gick fram till soffan. lyfte upp västen. den stank svett. jag började försiktigt titta efter vad som kunde vara fel. alla lödningar såg hela ut. jag drog lite försiktigt i varje kabel. alla satt fast. då slog det mig. batteriet.jag tog bort tejpen runt avtryckaren och pillade ur batteriet.jag satte försiktigt plusspolen mot min tungspets.ingen stöt.ingen liten kittling.batteriet var tomt. kände mig mer misslyckad än någonsin.jag hade torskat på ett tomt jävla batteri.jag höll batteriet i Min hand och titta på det.jag började fundera på varför det var tomt.jag kom ihåg att jag hade hittat det på golvet nedanför min säng.jag kasta en snabb blick emot min säng.då slog det mig.jag hade haft dambesök för några dagar sedan.hon var ganska liten och späd.hon hade tagit med sig sin dildo.
under stridens hetta så hade jag slitit tag i hennes dildo och gjort den fasaväckande upptäckten att batterierna i den var slut.fick lite panik.jag skena runt naken i Lägenheten med stånd och letade efter batterier.lyckades hitta några i en bärbar cd-spelare som låg köket.
Jag lekte med det tomma batteriet mellan mina fingrar.jaså.det var en kvinna som tömde dig.jag började bli trött på mina tankar.kände mig väldigt ensam.jag la på luren på min telefon.jag hoppades att någon skulle ringa och säga att dom saknat mig.jag gick ut i köket.tittade i mitt kylskåp.tomt.jag kunde inte lägga ifrån mig batteriet.kändes som vi hörde ihop.batteriet var min ursäkt för att fortsätta leva.jag stoppade ner det i min ficka.jag hade Två folköl kvar i kylen.jag tog båda och gick ut på min altan.utanför var det liv och rörelse.mammor som skrek på sina barn.solen värde.tankarna började bli lite mera logiska nu.för första gången funderade jag på varför jag gjorde det.spränger man sig själv i luften så måste man ha en bra ursäkt.jag titta på två barn som lekte i sandlådan.så vackert.dom lekte någon konstig lek som jag inte kunde reglerna till.en granne gick förbi.hon hälsa med en svag nickning.hon gillar inte mig.tror nästan hon hatar mig.hon och jag hade börjat som vänner.två goda grannar.vi satt och prata flera kvällar på hennes altan.men nåt hände.vi hade sex.vi började leka pojkvän/flickvän.jag köpte en leksaksbil åt hennes son.men allt dog en kväll...vi låg och prata i hennes säng.vi började prata om "oss"...hon förklarade vad hon ville och kände.jag fick panik...försökte förklara...sluta med att jag vart utslängd...nu när vi stöter på varandra i trappen så hälsar vi knappt...
Jag öppna den sista ölen...då ringde telefonen...ett skönt ljud att höra...det fanns någon som vill prata med mig.jag ställde ölen på fönsterbläcket...gick in och svara...
"hallå?"
"hej...det är Sara"
Sara var en vältalig flicka...hon lät väldigt korrekt varje gång hon ringde.nästan lite för korrekt...jag blev jämt lite nervös.hon lät som en representant för någon statlig instans...
"Hejsan Sara"
"vad har du gjort idag?"
"inget.var på stan en stund.hade lite ärenden att uträtta"
jaså?...gick det bra?"
"jaa.det gick bra...vad har du gjort idag då Sara?...nåt roligt att berätta?"
"jaa...dom stal vår flagga"
"Va? Vilken flagga?"
"alltså vår linjeförenings"
"jaha...jag visste inte ens att ni hade någon flagga...vad gör ni med den då?"
"vadå gör?"
"jaaa...alltså vad använder ni flaggan till...har ni parader och så?"
"jaa..ibland har vi parader..sedan brukar vi ha med flaggan på olika andra saker...supernollningen och studentolypiaden och andra såna saker"
"har ni fått tillbaka flaggan nu då?"
"jaaa..det var sexmästeriet från Skövde som hade snott den"
"du...apropå sex.vad ska du göra i kväll?"
"inget...tänkte försöka läsa lite"
"vad ska du göra efter att du har läst då?"
"inget..tror jag"
det var så jämt när jag och Sara prata...det var som vi lekte lek...ingen av oss ville berätta vad vi egentligen ville...den ena vänta på att den andra skulle föreslå något...båda två visste vad den andra ville.men jag kände inte för nåt idag...så jag runda av samtalet med ett ihåligt löfte om att jag skulle ringa i morgon...
jag gick tillbaka till min nu ljumna öl...det började bli lugnare ute på min gård nu.alla mammor hade gått in för att laga mat och sina hyperaktiva ungar och otacksamma män.tankarna började återigen kretsa runt varför...kan jag verkligen han en önskan att dö...frågan skrämde mig...saker hade inte funkar så bra senaste tiden...många motgångar...många besvikelser...nästan alla hade nåt med relationer att göra...jag har svårt med folk.och folk tycks ha ännu svårare med mig...vad jag än försöket göra så hamna jag i en ny konstig relation.efter ett tag när jag så sakta börjar inse att jag har en flickvän..så får jag panik...allt hon säger känns som fruktansvärda krav.och i ett desperat försök att ändra min situation så gjorde jag nåt som såra...oftast omedvetet...minns en gång...jag söp mig dyngfull en kväll...min flickvän och hennes arbetskamrater hade haft fest...det slutade ute på krogen...jag kan än idag inte fatta varför jag gjorde som jag gjorde...jag stod i baren med min flickväns arbetskamrat.hon är en lång tjej...ganska fin kropp...hennes runda rumpa gungade i takt till musiken...det sluta illa.
"du.Anders?"
"jaaa"
"varför stod du och tryckte dig mot Linda i baren?"
"va?"
"jaa...Linda sa att du stod och tryckte dig mot henne...varför gjorde du så?"
jag hade inge bra svar på den frågan...tror inte det finns nå bra svar...jag satte mig på bussen som en singel man...jag ringde Sara på min mobil och fråga om hon skulle med på fest.
va? blobbfest..vad är det?"
"jaa...det är en fest dit alla blobbare går"
"låter ju lite sjukt"
"jaaa...nog är det lite sjukt...men vem har sagt vi är friska?...har du nå alkohol hemma?"
DAGEN JAG NÄSTAN DOG | Novellen | Noveller
Uttaget ( DAGEN JAG NÄSTAN DOG del2 )
Uttaget
Jag hade gått arbetslös en längre tid. Mina dagar flöt ihop med nätterna. En dag så hände det nå skumt. jag satt som vanligt och inmundigade mitt "morgon" kaffe vid 3 snåret på eftermiddagen. Jag slog på min tv. Det var ett program om sälar. Berättarrösten förklarade allt på ett sånt enkelt sätt. jag tittade en stund på programmet. Började fundera lite på vad som hade hänt igår. Min granne hade kommit över med platta kryssnings-öl och två liter hembränt. Hade svaga minnen av att jag och min granne ringt efter en taxi. Jag hade även fragment av minnen från en krogkö. Då ringde telefonen. Jag hasade fram för att svara i telefonen. Jag hade väldigt ont i kroppen. Svara med en hes röst.
"Anders!"
"tja... det är jag"
Det var min granne, han lät ännu mera sliten än jag.
"vad gör du?"
"Inget sitter här och dricker en kopp kaffe.jag försöker minnas vad som hände igår.var vi ut på krogen? Jag har ett svagt minne av en krogkö. är du hemma?"
"Nää. jag är inte hemma. säker att du inte minns nåt?"
"Njaa.jag minns att vi satt här och drack. och att vi tog en taxi ner på stan. sedan nå tjafs i krogkön"
"du vart ju helt skum i kön.du började säga åt alla att tjejer att dom var horor. och att du minsann skulle knulla allihopa"
"va?"
"Jaa.sedan började du stirra på vakten.du stod och stirra på honom skit länge.han vart tjurig och bad dig sluta...då sa du åt han att det var första gången du sett en död man"
"jaha?...vad hände sedan då?"
"Du sa åt mig att du skulle åka hem.du hade tröttnat på att stå i den här boskapskön. du mumla nåt om trotyl. sedan drog du"
nu vart jag för första gången lite nervös.Jag hade ju trots allt pratat om nåt som ingen skulle få veta nåt om. Jag runda av samtalet hastigt. Jag gick ut i hallen. Jag hade gömt grejerna längst in i garderoben. vet varför jag hade haft dom kvar. Fanns igentligen ingen orsak att till det. västen låg där. Men det var nå skumt med den. rören var borttagna. Jag vart rädd. vad helvete har jag gjort?. Fan. det är 12 kilo trotyl. jag började må illa. Jag rusa in på toan. Drog upp toalocket. var länge sedan jag hade spytt. När jag stod där på alla fyra så upptäckte jag att duschdraperit var fördraget. Fick en olustig känsla att jag inte skulle kolla bakom det. Jag tog mod till mig och drog bort det. Badkaret var fyllt till hälften av vatten. Vattnet var färgat. En varm blå färg. jag stoppade försiktigt ner en hand i det kalla vattnet. Då ringde telefonen.
"Jaaaa"
Det var min granne igen.
"vad gör du?"
"jag spyr och badar"
"öh?..ok?. har du hört vad som har hänt?"
Samtidigt som han frågar det så hittar jag något konstigt mitt badkar. Jag blev tvungen att sätta mig ner på toastolen.
"Nää. jag har inte hört något.jag har stått och vomerat sedan vi prata sist"
"det är någon som sprängt Minuten på Skiljebo"
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag satt på toastolen med en näve blöta tusenlappar i handen.
"ojdå. fick dom tag i några pengar?"
"vet ej... men dom säger att sedlarna kan ha blivit förstörda av färg"
"vilken färg brukar dom ha?... blå?"
"fan vet jag. Varför frågar du det?"
"inget... Bara undra. Måste lägga på nu. Ska ta mig ett bad"
Jag började få lite panik. Tittade lite mera noga på dom blöta sedlarna. dom såg rena ut. hade färgen lossnat? Jag drog ur proppen ur badkaret. Det blåa vattnet började sakta rinna ur. Jag satte mig åter på toastolen och titta. Tyckte det såg vackert ut. Fick lite sommarkänslor av den blåa färgen. Började få ont i huvudet. Jag gick ut i vardagsrummet för att leta efter Alvedon. Gick tillbaka till badrummet. Badkaret var tömt på vatten nu. Jag stirra länge på det som var kvar. Ojdå. Hur fan torkar man så här mycket pengar?
