| |
|
Populärvetenskap
Förekomsten av "svarta hål" i universum har visat sig ha långt större betydelse för vår förståelse av vad universum är och hur det fungerar.
Alla vet vad gravitationskraften är för något. Det är den kraften som gör att allting faller ner till jordytan om man släpper det, att äpplena faller från trädet ner på marken och att om man hoppar upp kommer man ner igen.
Newton visade att detta var en attraktionskraft som verkade mellan all materia och att det var gravitationskraften som höll kvar planterna i en bana runt solen.
Gravitationskraften är starkast alldeles intill ytan av den materia som orsakar gravitationsfältet. Ju längre ifrån ytan man kommer blir gravitationskraftfältet allt svagare och svagare, men det blir aldrig noll. Det finns där hela tiden även om det är aldrig så svagt.
Om jorden hade varit större och tyngre hade gravitationsfältet varit starkare och fullföljer man den tanken uppstår frågan: hur starkt kan ett gravitationsfält bli?
Genom att göra matematiska beräkningar har man helt teoretisk kommit fram till att när styrkan på gravitationsfältet kommit upp i ett kritiskt värde bildas ett svart hål. Den materia som bildar det svarta hålet trycks ihop med ofattbara krafter till en lika ofattbart tät materia som kollapsar till en singularitet, en punkt i rummet där rummet inte existerar. Gravitationskraften är då så stark att inte ens ljusfotoner kan ta sig därifrån.
Albert Einstein sa att gravitationskraften var en egenskap hos rummet och att gravitationsfältet skapades spontant kring en klump materia när materian så att säga "trängde undan rummet".
Att vi människor har svårt att göra oss en bild av hur ett gravitaionskraftfält fungerar i detalj beror nog på att våra sinnen är begränsade och anpassade till vårt jordliv, till det vi behöver för att överleva och fortplanta oss. Vidare kan vi bara uppfatta en försvinnande liten del av verkligheten med våra sinnen.
Ett exempel på en sådan begränsning är t ex våglängden på "ljuset" som vi ser med hjälp av är anpassad till ljuset från solens yta. Om vi istället hade en syn som var anpassad till röntgenstrålarnas eller radiovågors våglängd, då hade verkligheten sett helt annorlunda ut för oss.
Den tyske 1700-talsfilosofen och fysikern Immanuel Kant gjorde på sin tid en metafysisk utredning om rummet och tiden och är den filosof som har haft störst inflytande på det västerländska tänkandet.
Kant var av den uppfattningen att rummet och tiden var åskådningar som inte var hämtade från verkligheten. Det var medfödda åskådningar som vi behövde för att förstå världen vi lever i, nedärvda i oss under miljontals år av biologisk utveckling och som vi inte kunde frigöra oss ifrån.
Hur mycket vi än anstränger oss kan vi inte tänka oss att rummet inte finns. Föremål kan endast påträffas i rummet. Vår naturliga transcendentala åskådning av rummet är att det finns bara ett rum och varje del av rummet är del av samma rum. Vi kan inte tänka oss att rummet "tar slut" någon gång och det blir meningslöst att tala om händelser utanför vårt rum. Rummet består av tomhet, vaccum, ingenting och är oändligt stort utan några strukturer alls. Allt ljus rör sig enligt definitionen "rakt fram", det rör sig längs en rät linje i rummet.
Men Einstein har påvisat att detta inte stämmer överens med vad vi kan observera. Ljus från en stjärna A som passerar i närheten av en annan stjärna B böjs bevisligen av gravitationskraftfältet i närheten av stjärna B.
Tiden går inte att påträffa i naturen och vår åskådning av tiden kan inte vara hämtad därifrån. Tiden är således en mänsklig transcendental åskådning som säger att det finns oändligt många tidpunkter och att dom kommer efter varandra så att ingen tidpunkt är samma tidpunkt som en annan tidpunkt. Tiden är någonting som förflyter kontinuerligt och jämnt med samma hastighet och kan bara röra sig i en riktning.
Men Einstein har visat att detta är inte helt korrekt, beroende på vilken hastighet en observatör rör sig med relativt den omgivande materian, den så kallade tidsdillationen.
Det är alltså begränsningar i våra sinnen och vårt medvetande och därför också vårt förstånd som medför att vi t ex inte kan åskåda ett helt händelseförlopp samtidigt utan är hänvisade till att ta hänsyn till tiden och se hur en situation är en konsekvens av den situationen som fanns före, som en kedjeutveckling.
Frågan är om vi någonsin kommer att nå en fullgod förståelse för vår existens och våra villkor och universum?
Själv tror jag att människan kommer att sprida sig universum. Vi planerar redan en bemannad resa till Mars år 2025 där besättningen skall bygga en fast bas, alltså ett hus eller en anläggning, där människor kan leva. Denna anläggning kommer sedan långsamt att byggas ut och bli större och kan hysa ett större antal människor, ungefär som en stad byggs upp.
Det kommer då oundvikligen att hända att en människa föds på Mars och på sätt får vi generationer av människor som levt på Mars. Men människan kommer att bygga fler och fler anläggningar, t ex stora rymdstationer och människor börjar då leva under helt olika förhållanden och villkor för första gången och det kommer att resultera i att den biologiska utvecklingen hos människorna går i olika beroende på den miljö man vistas i och människorna kommer då att få olika och kanske oväntade egenskaper och delas upp i olika raser biologisk.
Men då är vi inne på stjärnornas krig och där upphör min förmåga att fortsätta fantisera om framtiden.
Men människosläktet har ännu inte nått den kunskapsnivån som kan möjliggöra en sådan utveckling. Men snart, kanske snabbare än vi tror, kommer någonting fantastiskt att hända som mer än någonting annat kan påverka eller revolutionera villkoren för människorna och aktiviteten i samhället på ett sätt tidigare (dvs. nu) var helt otänkbart. Kanske om trettio år, kanske femtio år, men förr eller senare lär vi oss att utnyttja fusionstekniken till vår energibehov, samma process som sker i solen.
Den dagen kommer nog att vara den största händelse någonsin därför detta är mycket högtidligt förklarat: då har mänskligheten en gång för alla löst sitt energiproblem, för all framtid. Det är en teknik som inte ger radioaktiva restprodukter eller radioaktiv strålning och frigör enorma mängder energi. Drivmedlet består av vätgas som utvinnes genom att sönderdela havsvatten i sina beståndsdelar, syrgas och vätgas. Vatten har vi gott om på vår planet.
Då kommer människorna förfoga över billig och ren energi plötsligt, så billig energi att den nästan bli gratis. Tänk vilken effekt det kommer att få på samhällets utveckling. Då är det slut med lågenergilampor och sparandet och gnetandet. Då blir det bara att ösa på för fullt järn. Det blir en frihet som människan aldrig förut upplevt som kan vara svårt att ta till sig i dessa tider, dessa nådens år när vi fortfarande är hänvisade till olja och gas och fissionskraftverk. Då först kan människan också löst sitt miljöproblem på jorden med utsläpp av västhusgaser som orsakar en global uppvärmning, därför att då kommer alla våra skadliga nuvarande utsläpp i atmosfären att upphöra och växthusgaserna, företrädesvis klodioxid, kommer att minska i atmosfären eftersom växterna tar upp koldioxid.
Vad tror du?
larserlandsson, 2007-09-14
|
|
