| |
|
Törsten rasar
Törsten rasar
mel. Längtan till landet
Törsten rasar uti våra strupar.
Tungan hänger torr och styv och stel.
Men snart vankas stora, långa supar
var och en får sin beskärda del.
Snapsen kommer, den vi vilja tömma,
denna nektar likt olympens saft
kommer oss att våra sorger glömma
snapsen skänker hälsa, liv och kraft.
Helan tänder helig eld i själen
halvan rosar livet som en sky.
Tersen känns fån hjässan ner i hälen
kvarten gör en som en mänska ny.
Låt oss skåla med varann go vänner,
skål för våran levnads glada hopp.
Törstens eld på nytt i strupen bränner.
Leva livet! Skål, och botten opp!
|
|
