Varför ska det vara så svårt att tala om sanningen för sina bästa vänner?
Varför vill man döljaden med ett leende på läpparna?
Är det för att är rädd för sanningen?
Eller är det för att man är feg?
Kanske man försöker få in en bild av sitt liv som är bättre.
Men ändå...
Varfär är det svårt att tala sanning?
Det verkar ju vara lättare att ljuga.
De vet ju att jag har det jobbigt.
Men inte att jag mår såå dåligt och att det är jobbigare än de tror.
När ska jag våga tala ut?
När ska de få veta?
